Faktatime.
Stulet från the allmighty wikipedia;
"Köttätande växter, eller insektsätande växter, är en gemensam benämning på växter som får tillskott av kväve och fosfor genom att fånga insekter eller små vattendjur och sedan lösa upp dem med proteinlösande enzymer eller med hjälp av bakterier. Sådana växter kallas karnivora. Det finns ca 500 arter av köttätande fröväxter inom ett flertal växtfamiljer som inte utgör någon naturlig systematisk grupp. I Sverige förekommer arter som tillhör familjerna flugtrumpetväxter, sileshårsväxter och tätörtsväxter. Gemensamt för dessa arter är att de växer i kvävefattiga, fuktiga miljöer (eller är helt vattenlevande som hos bläddrorna.)
Smådjuren fångas på olika sätt. Några växter är besatta med slemavsöndrande glandelhår, på vilka djuren fastnar, varefter bladen långsamt omsluter dem. Andra har liknande fånghår, men deras blad sluter sig inte. Bladen av några arter sluter sig plötsligt vid beröring av insidan. På några köttätande växter finns håligheter, i vilka djuren fångas. Andra arter avsöndrar ett slags honung, som lockar insekterna till bladen. Ett släkte har blad med blåsor, vilkas öppning är täckt med en klaff, som vid ett svagt tryck öppnar sig inåt, men sedan trycket upphört åter tillsluter blåsan."
Stulet från salvia.nu;
"Nepenthes Alata fångar allt i från insekter till mindra däggdjur, bl.a. möss, småfåglar, råttor och t.o.m. apor. Insekterna lockas till kannan av lukt, färg och av nektar som produceras i körtlar spridda över kannans yta, dels på lockets undersida och på insidan av kragringen. Djuren förlorar lätt fotfästet på den glatta ringen, de halkar ned och fångas i kannan. De kan inte flyga ut för kannan är för trång och kragringen hindrar den från att krypa ut. Till slut drunknar djuret i vätskan som finns i kannans botten. På kannans botten finns upptill 6000 körtlar per cm2 som utsöndrar äggvitespjälkande enzymer och myrsyra. Myrsyran är antiseptisk och förhindrar att föruttnelse sker i vätskan. Enzymerna bryter ned proteinerna och växten suger upp de frigjorda näringsämnena främat kvävet."
"Dionea muscipula är den enda i sitt släkte. Den växer vilt i Sydöstra delen av north Carolina i USA. Plantan är en rosett av blad som kan bli upp till 12 cm höga. Bladen består av två halvor med styva hår längst ut på de fria halvorna. På bladytorna finns mikroskopiska körtlar med proteinnedbrytande enzym. Varje bladhalva har också tre små avtryckarhår. När en insekt hamnar på bladet och rör vid ett hår två gånger eller två hår så sluter sig bladhalvorna snabbt kring insekten. Stora mängder enzymer produceras och näringen absorberas av växten inom tre till fem dygn. Därefter öppnar sig bladet och spottar ut resterna och är redo för nya fångster. Ett blad kan stänga sig cirka 10 gånger innan det vissnar och dör. Dionea vissnar ofta ner på vintern men skjuter nya blad i omkring mars."
Våra små gullungar befinner sig alltså bara i bebis-stadiet. Nepenthes kannor blir upp till 45 cm långa.
